Fortsätt till huvudinnehåll

Starting point


If you only could do the most important thing, what would it be? I ask myself that question, all the time.


Because doing more, is almost impossible.

Haven´t got energy to do more, or even all that is necessary.

So, I do what I can and nothing more. Sometimes it’s just one simple

thing. Other times, it evolves to more. But I never know in advance.

Trial and error are my only way forward, in a world that has gotten too

complicated. Need to do more, for the future.

Even if sometimes one hour is making me drown.

Failing is sometimes all I can do, try as I might, to always rise again.

As long as I have breath, it isn´t too late. A whisper under my breath, a reminder, of

the fighter I used to be.

The shining little star, lightening up the unknown world.

Learning life’s lessons, as they came along. Constantly getting more stones to carry.

Experiences both too easy and too difficult, to manage alone.

Stopping me for now, until I manage to regain my feet. Because my life isn´t over, until it is over.

All I need, is to do, what is most important and

everything else, will follow.



By: Fatima Drott
Läs mer på min hemsida:

Populära inlägg i den här bloggen

Sorgedikter

 Förlorad framtid Sörjer en förlorad framtid. Möjligheter som aldrig kommer se morgondagens ljus. Det är våra forna drömmar som dött. Själva är vi kvar. Vi har bara gett upp. All mening har försvunnit.           Vad jag förr kunde ha sagt lever som isspjut i mina lungor. Kalla ord når stundtals upp genom min strupe. Tyst viskar jag att ”världen skulle vara bättre utan oss, och vårt kalla hat”.           Smaken är som bränt kött i munnen. Tvingar mig själv att svälja, andas och se vad vi gjort av världen. Ensamheten vi tvingar varandra till. Oron som vi gett liv i vinden. Kan du ens minnas vad en sann vän ska vara?           För det kan inte vara vad vi har nu. Inte när mitt självhat vill dra ner dig till avgrundens djup och kväva dig med aska från helvetets aktiva vulkaner. Till och med mina tankar luktar brända, opåverkat av kylan som ständigt försöker dränka mina andningsvägar.    ...

Dikter

Fall från Parnassen En diktare allt från sin bostadsort skulle dikta så vackert och bikta sig stort men hade Stendhals så bara gav hals och sikta i backen som kossans lort. ________________________________ Stendhals syndrom: en inofficiell psykisk störning där man mår illa av skönhet eller ofrivilligt undviker den. Uppkallad efter den franska författaren Stendhal, som fick hjärtklappning och svimningskänslor bland de berömda kulturminnena i Florens. Een lijten Moral  = Kaka hwar uthi omhandlas huru man icke böör nickja til / wtan fast meer sigh städse Waken hålla Är man inte städse vaken – bäst man inte räds va naken när mark beträds där barken skräds och själen inte kläds om baken. Hänsyn till realiteter "Det ena du vill, det andra du skall" sa man förr (gärna till döttrar), och det var illa nog. Men vad som förr gällde de små sammanhangen gäller nu hela världen. Det ena vi vet, det andra vi gör och så kan det bli tills vi alla dör. Och dessa mentala ändalykter torkas med vu...

Bortom det uppenbara

Av: Fatima Drott Du gav mig en stafettpinne. Ett budskap att föra vidare. Men du sa aldrig varför. Tittar nu på detta påstående. En sanning som aldrig varit min. Hjälp för dem som minst behöver det. De skulle lära sig mer av problem. Likt hoppet i Pandoras ask, begraver jag människornas onödiga hjälp. Långt i den förflutna tidens sand. Finns en anledning till uttrycket att man lär sig av historien. Ditt budskap existerar överallt. Gömt i allt som är. Osynligt för alla, som inte anstränger sig, att se bortom det uppenbara.