Gud - del två

***


– Ja, det är jag som är ert universums Gud. Chodā hāfez góðir hálsar som dom säger i Iran eller var det på Island, betyder god dag höves, gudar hälsar! Äh ba skoja. Jag vet inte vad det betyder, aldrig vart bra på språk. Därför jag ville testa er i Babylon och ni är inte heller så djävla bra som ni tror. Alla fall, jag vispade ihop erat universum en eftermiddag när jag hade för lite å göra. Ändå var jag lite okoncentrerad, eller kanske just därför, ursoppan brände vid på spisen och det vart kört att inte råka röra upp nåra flagor från botten. Kanske därför det gick som det gick med era medvetanden. Eller därför ni blev så underpresterande för den där fria viljan ni berömmer er av. Fan vet jag.


Men ta det lugnt, dom kristna hade fel dom med. Jesus var en annan kille och inte släkt. Maria fick mens efter jag hade varit me'na. Men jag gav'an en walkie-talkie med upplyst display som han gillade å gå upp på en kulle och låssas tala med tefatsfolket med. Fast på den tiden sa dom diskusfolket, ni hade ju inga tefat då.


Och ja, du har sett rätt: jag är karl. Där har dom gammalkristna rätt. Och jag skapade mannen till min avbild. Fast med lite kortare kukar i allmänhet. Min är ju alla gånger mer å visa upp men den är svår att FÅ upp och svår å få in i dom flesta fruntimmer. Enklare å förvandla sej till svan eller gullregn eller helig ande, men det kan ju inte ni. Bygga in undergörande förmåga i våra modeller har visat sig va en hård nöt å knäcka, bara erkänna att vår framgång har varit mindre gudomlig i den biten. Nå hur som, man har ju funderat på om det är därför era snubbar vill ha längre kukar jämt. Nåt genminne liksom. Fast det var ju inte meningen att dom skulle behandla tjejerna som skit bafatt inte dom var mina avbilder. Själv var jag faktiskt nogare när jag gjorde dom än jag var med snubbarna, måste ju alltid tänka till lite extra med det som inte liknar en själv.


Men det är väl det som straffar sej kan jag tro. Man behöver ju inte gå så långt som å säga att en avbild är lik sin förebild, självanalys är erkänt kinkigt (särskilt för en karl säjs det) och en modell är ju aldrig mer än en modell. Har inte förebildens detaljering. Till nån som är mer olik en själv kan man väl lättare tänka utanför lådan också. Och bejaka förträngda känslor och så där.




P.K. Wensther