Ordas blogg

Stoj och stimm i matsalen, mycket skratt och prat. Vid ett bord sitter barnet, med en osynlighetsmanteln på. Barnet som många går förbi, som ingen sätter sig vid samma bord. Barnet önskar att någon skulle säga, ”Hej, vad kul att se dig, får jag sitta bredvid dig?” Men med osynlighetsmanteln syns man inte. Stoj och stimm och mycket skratt och prat, är det varje dag i matsalen. Men ett bord är tomt, där sitter barnet. AQ

 Text och bild: AQ

Jag väntar på dig i landet som inte finns. Jag orkar inte upprätthålla det så länge till på allt jag inte gör. Du måste passa på om du vill komma och kanske stannar du inte länge. I skogen av mina tankar river jag mig på taggar och snår. Du bär mig men hur länge orkar du eller springer jag med en inbillad ryggsäck? Jag vet inte vilket. Nej, det är väl som det brukar vara: jag är ryggsäcken som inte finns men är tung, som blir riven och risporna går rakt ner i dig. Jag kan ingenting som de vuxna kan, är bara ett åldrat barn, vilse i skogen utan namn. Spela någon annan är min enda chans och min dom till ensamhet. P.K. Wensther