Ordas blogg

God jul i en värld där kärleksbudskap är villkorade till begränsade lojaliteter och klippta vingar där det finns mat så det räcker men alla inte får där det finns prylar så det blir över men alla inte får där kulturskatter skapas men också medvetet förstörs där frihet ansvar begrepp om hur komplicerat allting är den nästan icke förekommande insikten att ingen annans värld är lik ens egen och ingen annans värld kan dömas efter ens egen är sköra som gammalt tårtpapper och måste tas om hand i vartenda ögonblick för att inte genast smulas sönder God jul i en värld där hälften av mänskligheten är diskvalificerad från början och ännu fler för att de är hemma på fel sida om nån annans gräns där de största industrierna är till för att ha ihjäl varann misshandla varann exploatera, plåga och förstöra varann där vi alltid har utrotat det liv vi står på och nu har standardhöjt oss till att massutrota det den mark det växer på det vatten det växer i massföröder odlingsbar mark, nödvändigt väder osk...

Tack till den skamligt tystade Sapfo och översättaren Emil Zilliacus för första versens början och Johan Henric Kellgren för andra versens. Gudars like synes mig den mannen vara, han, som fått mandat att hela världen klara enligt order uti Första mosebok utav en gud som kanske inte var helt klok. Ädla skuggor, vördade fäder! Vi måste spara: vårt liv på jorden skulle annars bli en mara – men inte redan? Spar, det gör blott den som ej har råd med annat och är ingens vän. Vi lever som Platons skuggor på grottans vägg, styrda av gudar runt elden fast gudar själva i makt, men inte i ansvar och kunskap. Vilka föll stenen på som rullades undan från Jesu grav? Vilka vill som Sisyfos rulla upp den igen, och sen åt sidan? Vem vill kyssa Midgårdsormen? Vem vill betala dödens färjkarl biljetter åt andra men inte sig själv? Å, en massa…

Hjulet rullar, kastar av litet lera. Kör över leran, kastar av litet mera. Nån blåser i leran, den börjar sjangsera. Leran blir folk, och de blir allt flera. De uppfinner hjulet, blåser upp sig mera. Hjulet börjar accelerera. Hjulet rullar, kastar av litet lera. Lerfigurerna börjar punktera. Efter springer Gud, har svårt att hantera att leran hans frälsningsverk råkat radera. Jul så här i slutet av en era. Om det kommer en ny får vi hoppas att det inte blir en begagnad cykel. Rappa Kaljanen kusin till P.K. Wensthe r

Du är mitt allt Jag sitter här och gråter gråter för att jag inte vet vad jag känner och för att jag vill ha dig åter Du var mitt allt, du var min vän allt var så bra i början och jag tänkte inte på hur det kunde bli sen Jag trodde att jag inte älskar dig mer men nu jag saknaden och tomheten ser Jag trodde att det skulle kännas bra när det var över Jag borde ha förstått att det är nu jag dig som mest behöver När jag säger att jag kunde dö för dig så menar jag det av hela mitt hjärta