Ordas blogg

Sitter tryggt mellan minna fyra vita väggar. Vet inget om världen utanför, utöver att den kan vara farlig. Finns människor där ute. Individer som vill utnyttja varandra. De försöker tjäna pengar på allt. Antagligen även luften. Vill inte möta monster. Tryggare här inne. Finns ingen som kan såra mig här. Finns ingen att prata med här. Finns endast jag. Alla andra är där ute.  Om de ens existerar. Läst texter från gamla tidningar. I princip allt, är elände och hemskheter. Till och med serierna, gör sig lustiga över påhittade händelser. Otrevliga är de som tycks bäst, av dem där ute. Resten är värre. Mördare, är endast bland de värsta, och de enda, jag törs nämna. Värre individer finns, försöker däremot låtsas som om de aldrig existerat. Säkrare här inne. Ingen kan nå mig här. Ens om de skulle vilja. Dörren är igenbommad. Maten kommer snart ta slut. Hjälp finns inte att få. Gömd från världen här. Den grymma och hänsynslösa värden. Alltid varit ensam. Minns inte att jag någon...

Han Näslund i Näs, han tog näskaffet i näsan. Det hette ju så. Men vär(l)den såg på, samla skäl att snäsa'n. Alla barnen har fått trygghet nånstans men skarnet, hen har fått skygghet konstant. Ett elstängsel varje person blir helfängsel utan pardon; upphängd allen över stygghetens brant där alla vuxna ryggar dansant. Den ligger ner. Men jag skiter i att resa upp den. Då kan den falla igen,  men det kan den inte om den redan  ligger. Det vet jag allt om. Nej, inte allt. Det finns alltid nya sätt. Det vet jag också allt om. Nej, inte allt ...  P.K. Wensther

Spelar ett spel, där reglerna ständigt ändras. Det som var sant igår, är nu falskt. Försöker sätta värde på min tid, men varje aktivitet, förändrar min bild. Låtsas att jag är någon, inför mig själv. Samtidigt som sanningen är en tomhet som stirrar på mig. Vem är jag? Om jag glömt mitt liv? Vem är du? Om jag glömmer dig, när du går? Vem är min vän? Om jag glömt vad vänskap är? Lever som om jag vore död. Fast i ett schema som inte andas. Försöker bli någon, jag kan bry mig om. Hatar mig själv. Missar vad andra tror sig se. Känner hur falska deras observationer är. Vågar ändå inte säga emot. De målar upp en mycket vackrare bild, av vem jag skulle kunna vara. En individ, jag skulle kunna tro, är större, än livet självt. Kan inte mäta mig, med deras fantasi. Tar ändå på mig att spela rollen, bäst jag kan. Finns inga andra, riktiga val. Inte när jag vill vara mer, än vad jag tror mig vara. Låtsas att jag är en ballong. Ouppblåst på golvet, tills någon tittar mot mig. Plötsligt stiger jag ti...

Julen är en högtid som man träffar släkt och vänner på. Man äter god mat och godis. Dagen innan julafton, då klär man granen. Till första advent brukar man baka lussekatter. Man kan gå och lyssna på julsånger i kyrkan om man vill. Efter att man ätit god julmat då är klockan tre och då kommer Kalle Anka på TV. Senare på eftermiddagen får man sina julklappar och då blir man glad.  Senare på kvällen tittar man på Karl Bertils julafton, och efter det äter man kvällsmat. CL