Våldtagen, dödstrött – vad kan man mer begära? Skriva nåt nött sött eller fullt av ära, vackra arabesker för murken fasad, kvicka humoresker att ställa på rad. Tankar som far och inte kan fångas. Så fel jag har hur jag än stångas. Bågen som brast kan aldrig lagas. Ingen kontrast kan längre jagas. Det som fick leva var redan dött. Stå där och veva gammalt och slött sin egen vålnad med veven smord av liksörja, bränsletanken sönderrostad. Text: P.K. Wensther