Våldtagen, dödstrött

Våldtagen, dödstrött
– vad kan man mer begära?
Skriva nåt nött sött
eller fullt av ära,
vackra arabesker
för murken fasad,
kvicka humoresker
att ställa på rad.

Tankar som far
och inte kan fångas.
Så fel jag har
hur jag än stångas.

Bågen som brast
kan aldrig lagas.
Ingen kontrast
kan längre jagas.

Det som fick leva
var redan dött.
Stå där och veva
gammalt och slött
sin egen vålnad
med veven smord
av liksörja,
bränsletanken
sönderrostad.

Text: P.K. Wensther