Ordas blogg

Av: Fatima Drott Vill inte känna mig falsk. Men hur kan jag veta, vad som är bortom mina egna masker? Kommer inte ihåg vem jag var, innan lärdomen, att jag inte duger, som jag är. Ständigt avundsjuk på hur andra kan bli accepterade, med sina fel. När jag fortfarande hör att allt jag gjort och gör, inte är tillräckligt. Spenderat årtionden med att bearbeta hela mitt väsen. Från hur jag rör mig och pratar till hur jag delar med mig av mina tankar och känslor. Allt har varit, under ett orättvist mikroskop, hela mitt liv. Hatar hur lite, andra behöver anstränga sig, för att bli accepterade. När endast min fasad, har möjlighet att bli godkänd. Begravt mer än ett isberg, under ytan. Till den graden, att alla missar, hur frusen, min själ verkligen är. All glädje är ytlig, och komplimanger om mitt falska jag, är de värsta förolämpningarna, som ständigt i mitt huvud sakligt predikar. ”Du duger inte som du är”. ”Vi föredrar alla ditt skådespel”. ”Vem du verkligen är, kommer vi aldrig bry oss om”...