Skumögd fumlar jag
fram gryningens greve grå
till påsteende.
Vi bär oss i regel korkat åt, men vi gör det på intelligentare sätt än andra djur.
Vi är till exempel kulturellt och intellektuellt flexibla så att vi kan
bära oss korkat åt i alla situationer i stället för bara i dem vi inte är
biologiskt utvecklade för.
Det finns inget mer.
Ingenting är på allvar.
Hur går det ihop?
Om det finns nån evighet
har jag gjort bort mig i den.
Lev just nuare
så älskar du evigare
bästaste du!
Självförverkligad,
självförvärkt och självförverkad,
kuttrasjuttisju!
Vet man inte vad man vill
är det svårt att sitta still
och hugga i som en asket.
Ty färding ger övnighet.
Texter: P.K. Wensther