Han Näslund i Näs, han
tog näskaffet i näsan.
Det hette ju så.
Men vär(l)den såg på,
samla skäl att snäsa'n.
Alla barnen har fått trygghet nånstans
men skarnet, hen har fått skygghet konstant.
Ett elstängsel varje person
blir helfängsel utan pardon;
upphängd allen över stygghetens brant
där alla vuxna ryggar dansant.
Den ligger ner.
Men jag skiter i att resa upp den.
Då kan den falla igen,
men det kan den inte om den redan
ligger.
Det vet jag allt om.
Nej, inte allt. Det finns alltid nya sätt.
Det vet jag också allt om.
Nej, inte allt ...
P.K. Wensther
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar