Vad du är skön min älskare.
Bakom min slöja sprider jag ett menat ljus mot dig.
Framför mig står du som ett sken,
du lyser upp min tillvaro.
Av guld och gröna skogar är vi tillsammans,
vi är bladen som växer till liv i naturen.
Vem kunde ana?
Var fann vi varandra?
Ingen tid kan stanna våra hjärtans slag.
Text och bild: Angelina Österholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar