Eftersom jag inte själv kom på någon juldikt bad jag min kusin B.R.R. Winther skriva en:
Det är kallt i mitt hjärta och kallt på jorden.
Men snart blir det varmt och gott, har man spått.
Tvåtusen år, och de värmande orden
har blandats med giftigt glykolhaltigt spott.
Det syntes redan från början tydligt
att somliga straffas och andra höjs opp.
Allt vi tar för oss har eggar som lydigt
skär i den redan försvarslösas kropp.
Men strunt i det, förbruka och fira!
Med syndafloden får andra lira,
vi sitter på läktarn och har det gott.
Kärleksbudskap, vad de nu är värda
måste ju gälla en själv, är vi lärda
– den som man stjäl från förtjänar sin flopp.
Text: P. K. Wensther
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar