”Glöm bort mig” ber en död mumifierad man. Han är utestängd från de dödas rike. Varit sedan dagen han dog. Går nämligen inte att komma vidare, från livets plan, medan du är ihågkommen.
Något historiska personer blivit ensamma om att erfara. Andra slutar vara fast i vår levande värld, när vänner och släkt, inte längre kommer ihåg dem.
Längst har de gamla egyptierna stannat. De som försökte bli förevigade vid sin död. I mer än fyratusen år, har de varit fast, i en värld, de inte kanpåverka.
Ohörda och ouppfyllda går deras böner, till de levande. Människorna som lär sig, och pratar om, det långt förgångna, fortsätter att finnas.
För det finns en önskan, att förstå vårt ursprung och dra nytta av historiens alla lärdomar. Till och med om ämnet inte berör oss personligen, tillhör berättelserna världen, vi lever i, vårt gemensamma hem.
Av: Fatima Drott