Försöker räkna regnets tårar. Till den graden att nummer dränker mig på sekunder, bättre än vattnet som faller från himmelen. Världen är ledsen idag. Känner det med varje droppe, som slår ner på min hy. Likt toner fast i en melodi, smattrar regnet mot allt. Varje droppe en egen not, laddad med minnen, tankar eller känslor.
Förstår inte allt. Hela världens historia vilar i vattnets minne. Berättelser äldre än de första plantorna. En evighet för människor, kan inte mäta sig med existensens totalitet. Vi var aldrig skapade för att stanna. Vi är endast ett uttryck av världens kreativitet. Vi lever på lånad tid.
Människor har ingen verklig makt över världen. Att tro det är en illusion. Då vi förblir endast en idé, formade av var och när vi lever. Likt en simulering lever varje individ och varelse på jorden. Aldrig mer än leksaker, för världens verkliga krafter.
Självklart kan allt som lever nu, påverka varandra och sin omgivning radikalt. Men ingen av oss skapade existensens lagar. Universums berättelse kan vi inte begripa, då vi är mindre än droppar i havet. Mindre maktlösa, än världens enskilda tårar.
Av: Fatima Drott
https://fatimadrott.weebly.com/