Den första korpen satt på en gren, hans hjärta var fylld med smärta.
En andra korp satte sig på samma gren, även hon hade hjärtesorg.
En tredje korp satte sig tillsammans med dem andra, hen var helt förkrossad.
Den fjärde korpen satte sig också på samma gren och han var så förtvivlad.
Den femte fågeln var en duva, lika vit som snö.
Hen
sa till korparna: Att vara ledsen över något eller att sörja över någon är fint
och gör oss starkare.
Men kom ihåg, bryt ihop och kom igen!