Här på Ordas blogg publicerar vi texter av deltagare i Ordas skrivargrupper
Den första korpen satt på en gren, hans hjärta var fylld med smärta.
En andra korp satte sig på samma gren, även hon hade hjärtesorg.
En tredje korp satte sig tillsammans med dem andra, hen var helt förkrossad.
Den fjärde korpen satte sig också på samma gren och han var så förtvivlad.
Den femte fågeln var en duva, lika vit som snö.
Hen
sa till korparna: Att vara ledsen över något eller att sörja över någon är fint
och gör oss starkare.
Men kom ihåg, bryt ihop och kom igen!
Vänd dig om,
ser du mig?
Vänd dig om och säg,
jag är din vän.
Vänd dig om,
som om allt vore som förr.
Vänd dig mot mig,
för jag saknar dig.
Saknad och frågor
när vår vänskap gick upp i
lågor.
Livet kan vända allt,
som sanden i ett timglas,
som bara går på några
sekunder.
Vänd dig om och säg till
mig: Jag saknar dig,
för att jag saknar dig.
Den 29 oktober deltar en Orda-grupp på Missionkyrkans Poetiskt till lunch:
"Etablerade poeter och debutanter framför sina alster i Kryptans unika och intima miljö som erbjuder en ordens oas där mellanrummen får ta plats."
Ordagruppen läser upp texter och sätter ord på ordlös sorg.
tisdag 29 oktober
12.00-13.30 i Kryptan, 1 tr ner
Missionkyrkan Uppsala
Mörkret var allt jag kände, innan gryningen. Ljuset som var skrämmande starkt och ville skada mina ögon. Plötsligt fanns det mer i världen, än vad jag kunde känna, mot min hud. Föremål i fjärran, i otaliga färger.
Undrar varför, jag tvingades lämna mörkret och min moders famn. Fanns ingen ömhet i ljuset, ingen förståelse för skuggorna, som alltid varit en del av mig.
Ljuset tar vad det vill ha, med rättfärdiganden som aldrig håller måttet, trots anspråk, på att ha högre moral. Vi förväntas bländas och glömma, deras svaga argument.
Allt för att lockas in, i deras retorik. Orden är inte lika sanna, som känslorna inom oss. Ändå förblir uppmaningen, att vi måste övervinna våra instinkter, och bli mer logiska.
Vet att jag inte vinner på denna konstruktion. I alla fall inte, genom mallarna, som förts fram, utav ljusets kämpar. De redan invigda och fjättrade, av maktens bojor.
Av: Fatima Drott
Tankar, känslor och själ, har vävt mig till den jag är. Spelar ingen roll, om andra velat något annat. Endast jag, har alltid varit fast, i mitt eget sällskap.
Andra kan fly, vad de inte gillar. Välja och vraka, bland alla mina sidor. De glömmer dessutom, allt för gärna, att jag alltid är mer, än jag tycks vara i stunden.
Vi har alla den möjligheten, när det kommer till varann. Så varför glömmer vi, att de omkring oss, kan dölja lika mycket, som vi själva?
Av: Fatima Drott
Flickan tittar i spegeln med tomma ögon. Den ständiga dåliga självkänslan och självförtroendet. Den hårda elaka rösten och den ständigt självkritiska flickan.
Hennes spegelbild försvinner och hon ser meddelanden på spegeln som poppar upp.
”Flickan, du ser för mycket på dina misslyckanden, du grottar ner dig för mycket i dem. Lyft upp blicken, med rakare hållning, du har klarat massor”.
Ett nytt meddelande dyker upp i spegeln. ”Till vems fördel är du hård och kritisk mot dig själv? För din skull eller andras? ”Det går inte att uppnå något som är ouppnåeligt, det är omöjligt. Vi människor har olika förmågor och vi klarar av olika saker”.
”Spegeln, självkritiken har alltid funnits i mig, den ständigt låga självkänslan. Jag har klarat många bra saker i mitt liv. Likt många andra har klarat bra saker i deras liv,” säger flickan.
Ett nytt meddelande dyker upp. ”Du har rätt flickan, vi ser allt för mycket på det vi tycker negativt och många har svårt att vara stolta över oss själva. När den självkritiska rösten i våra huvud ständigt talar om för oss att vi inte är bra nog. Vi fastnar för hårt i det. Men vi lyfter aldrig huvudet med rak hållning och ser det positiva och tillåta oss själva att vara stolta över oss själva”.
Meddelanden på spegeln försvinner. Flickan ler och sträcker på sig för en rakare hållning
Text: AQ
Hör trumman av ditt väsen. Viskningen som gömmer sig i dimman. Förlorat allt annat av mig själv. Bortom stunden, ögonblickets ögonsten. Glänsande och fager i ljusets famn.
Av: Fatima Drott
