De ber om tystnad, av dem de torterar. Att orden aldrig får måla dem, i negativt ljus. Sanning är relativ, i synnerhet för dem som vill dölja den.
Lever i en värld full med miljarder av perspektiv. Trots det predikas endast en berättelse här. Den är varken din eller min. Utan endast den vi måste hålla oss till, för att inte bli dömda till fängelse. Där det mest positiva är de gråa betongväggarna.
Finns en rädsla i luften. Kvav och svavelaktig, äter den oss inifrån. Ord måste sväljas, för att inte riskera vår frihet. Smakar som jord i munnen. Hör vad de vill pränta in i min hjärna. Samma berättelsepoäng hela tiden. Variationen är ytlig och långt ifrån tillfredsställande. Vill säga något annat. Drunknar i propaganda.
Går inte att hitta ett enda kvarter, utan att känna hur de vill pressa in sin berättelse genom min hals. Blir ständigt kvävd, av detta förtryck. Kan inte vara mig själv där ute. Misstänker att folk kommer agera som armar, till ett monster, för att skydda sig själva.
För det finns inget vi. När alla lever under principen, var individ för sin egen räkning. All samhörighet är en lögn, när vem som helst, är redo att förråda sina vänner. Ser det hända hela tiden. Insamlandet av dem som sagt emot den falska sanningen. Hur bleka de blir, när någon de förtrott sig till, kastar dem till maktens gamar.
Skrik och tårar följer ibland. Många förblir tysta, till den graden att resten av rummet tystnar. Sett många dömande blickar, leta och hitta förrädare. Somliga tittar undan med skam. Vissa tror sig för stunden överlägsna. Endast stunden är viktig, illusionen om att de nu är säkra.
Ingen är trygg i denna typ av sociala klimat. Makthavare blir till dockor och karikatyrer. Massorna leds av endast rädsla eller falska ideal. Fri vilja är sällan mer, än en vacker lögn.
Kulturen som omger oss, bejakar ständigt makten. Då det är vad som ger mat på bordet. Plus att kritisera makten, kan leda till din död. I synnerhet om det finns de som är redo att lyssna.
Åsikter som yttras, behöver tillhöra retoriken, vi ständigt matas med. Människors variation göms undan, i skrymslen och vrår. Dölj vem du är, för din egen säkerhet, Ty det är omöjligt att veta, vem som är redo att offra dig, för illusionen, om sin egen trygghet.
Valen är få och aldrig utan konsekvenser. Fångade som vi är, mellan askan och elden. Båda kan räknas till tortyr. Men bara en utav dem, kan komma med ett slut. Frågan är endast, om vi överlever elden.
Av: Fatima Drott
https://fatimadrott.weebly.com/