Varför sårar vi varann? Är det för att vi inget bättre vet? Tycker vi går i gamla spår. Det är alltid samma gamla bråk. Argumenten är gamla och nötta.Ändå såras vi av vassa pikar och ord jag inte längre vill förstå. Tystnaden är en smäll i ansiktet, om inte mer som klor rivandes i lungor.
Varför gör vi detta mot varann? Är det för att vi vill tillintetgöra varann? Tycker vi är fast i gamla ovanor. En repris av att höra och skrika versioner av ”du duger inte som du är”. Ju mer vi såras, desto mer anser vi är okej, för att ge igen. Vi hävdar rättvisa, medan vi tvingar varandra att svälja sand. Stundtals dolt som goda råd.
Mest sårande är förtroende som bryts. När vi fråntas rätten att kunna vara svaga, ens för ett ögonblick, blir vi inte mycket mer, än ett skal av oss själva. Allt i ett försök, att aldrig igen, bli sårad.
Av: Fatima Drott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar