Tankar, känslor och själ, har vävt mig till den jag är. Spelar ingen roll, om andra velat något annat. Endast jag, har alltid varit fast, i mitt eget sällskap.
Andra kan fly, vad de inte gillar. Välja och vraka, bland alla mina sidor. De glömmer dessutom, allt för gärna, att jag alltid är mer, än jag tycks vara i stunden.
Vi har alla den möjligheten, när det kommer till varann. Så varför glömmer vi, att de omkring oss, kan dölja lika mycket, som vi själva?
Av: Fatima Drott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar