Du existerar i varje paus. För när jag inte gör något annat tänker jag på dig, och stunderna vi hade tillsammans. Främst gläds jag åt allt vi gjort, sagt och upplevt. Synd att vi inte längre kan ses. Men ändå har jag känslan av att du fortfarande finns kvar här hos mig.
Likt en vakande ängel, tycks du beskydda mig. Sjungandes med vinden som leker med mitt hår. Ingen annan behöver tro på att du är kvar. Eller känna smaken av salta tårar, med vetskapen av att jag inte längre kan känna din doft av ålderdom, lavendel och äpplen.
Känner nämligen att du är här med mig, likt golvet jag står på, varje gång livet lämnar mig, med både små och långa pauser. Där du existerar lika verklig som när du levde här på jorden.
Fatima Drott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar